Tillträde

Idag var tillträdesdag och vi var ute i Vallentuna och skrev på de sista pappren och fick de ”nya” nycklarna till huset. Det känns så overkligt att för bara 23 dagar sedan fantiserade vi om att leva i det här huset och nu är det vår verklighet. Varje träplanka, fönster, dörr, spik, träd och grässtrå är vårt.

Här finns ingen tid att spilla. 12.00 hade vi tillträde. 17.00 satte vi första svingen med kofoten.
I stora salen ligger ett massivt trägolv, men i blivande matsal och kök ligger plastmatta. Vi var såklart sugna på att veta vad som fanns under…

bild kopia 3

 

Mycket riktigt – under plastmatta och masonite-skiva fanns två vackra trägolv!
Tyvärr behöver vi nog riva upp golven för att kunna isolera under. Grunden går inte att komma in under på något annat sätt än ovanifrån. Vi funderar lite på om det finns någon annan lösning – golven är ju så fina!

 

Sedan blev det middag i altarringen

 

5 Kommentarer

  1. Alltså! Det här ser helt fantastiskt ut! Vilken resa ni har framför er. Superkul och lycka till :)

  2. I altarringen passar ni bra, med tanke på Saras bakgrund. Det ska bli jättekul att följa er här. Grattis till huset! Puss

  3. O, så annorlunda alla moderna hus och så vackert det kan bli. Lage känner igen namnet och vet att det varit Svenska Missionsförbundets kapell. Han har ju varit pastor i Missionskyrkan (som den nu heter) men har nog inte varit där.

    • Carl-Johan

      Ja, den har tillhört Åbybergskyrkans församling verkar det som.
      Här är en text jag hittat om historien av huset:

      I väckelserörelserna ville man inte längre stå under prästens envälde när det gällde att tolka Bibeln och formulera sin tro. Därför började man träffas till gudstjänster i hemmen. Det var olagligt, eftersom inga sammankomster fick hållas utan präst, enligt det så kallade konventikelplakatet som hade införts på 1700-talet för att ”slå vakt om enheten i tron” och för att ”bevara stabiliteten i samhället”. Eller helt enkelt för att hålla folket i schack. Brott mot detta mötesförbud kunde ge stränga straff, men väckelserörelsernas folk gav sig inte. På 1860-talet upphävdes konventikelplakatet och man kunde börja samlas fritt.

      Snart nog blev hemmen för små för att kunna rymma alla intresserade. Därför byggdes med egna medel särskilda bönehus, så kallade Missionshus. Markim-Orkesta missionsförsamling grundades 1887 och Missionshuset stod färdigt 1890. Här hölls gudstjänster och söndagsskola. Syföreningen var en viktig verksamhetsform, liksom sångkören och ungdomsföreningen.

      När huset skulle byggas hjälptes alla åt, tre familjer gav vardera 100 kronor och andra mindre. På så sätt samlade man ihop 800 kronor. 1890 stod så missionshuset färdigt – med tramporgel, estrad, kaffekök och allt. På 1960-talet gick man ihop med Åbybergskyrkans församling i centrala Vallentuna.

  4. Åh vad roligt, är så spänd på att få se det i verkligheten.

Kommentera